Det är lätt att bli missledd i samband med ett dödsfall och hur den avlidnes samlade tillgångar ska fördelas (efter att skulderna räknats av). Många har en slags, så att säga, filmatiserad bild av hur ett arvsskifte ser ut. Det innebär att man kan tro att det alltid finns ett skrivet testamente som kan omkullkasta allting. Plötsligt så visar det sig att den avlidne testamenterat alla sina tillgångar till någo ung, yppig blondin som kommer in och sveper genom lokalen där familj och släkt väntar på att dödsboet ska fördelas och arvskiftet ska signeras.
Riktigt så fungerar inte verkligheten i Sverige. Ett testamente gäller - men det står ändå inte över vår arvsrätt. En arvsrätt som funnits sedan medeltiden - men som naturligtvis kommit att ändras genom åren. Konkret så innebär vår arvsrätt att vissa familjemedlemmar har rätt att ärva en avliden person; även om det finns ett skrivet testamente som hävdar motsatsen.
Arvsrätt ger även en tydlig fingervisning om vilken arvsordning som gäller - det vill säga vilka personer som har rätt till sin arvslott, hur stor denna är samt vilken ordning man får ta del av sin del.
Man kan i det här fallet - aningen osentimentalt - likna ett dödsbo vid ett aktiebolag där samtliga familjemedlemmar sitter på olika stora aktieinnehav. Är den avlidne gift så kommer makan/maken att ärva med fri förfoganderätt. Det innebär att hon/han kan ta sin del av arvet direkt - och göra vad hon/han vill med det. Om det sedan innebär att huset säljs, att hon ärver fastigheter som sedan säljs vidare i syfte att bli skuldfri spelar ingen roll.
Barnen ärver därefter och de kallas för bröstarvingar. De kan aldrig strykas bort. Vår arvsrätt säger att en bröstarvinge alltid ska ha rätt till sin del och här kan alltså inget testamente ändra någonting. Däremot så får en bröstarvingen inte ta ut sin del av arvet direkt.
Skulle det finnas barn utom äktenskapet - eller från ett tidigare äktenskap - så kallas dessa för särkullsbarn. De har rätt att ta ut sin del av arvet per omgående. Därefter ärver exempelvis syskon till den avlidne och dennes föräldrar (omd e fortfarande är i livet). Skulle det inte finnas några släktingar eller familj (man letar så långt det bara är möjligt) så tilldelas dödsboets tillgångar Arvsfonden.
Vår arvsrätt finns alltså dels för att underlätta ett arvskifte - den ger tydliga regler och instruktioner - och dels också för att skydda de anhöriga; i och med att barnen aldrig kan strykas så är det en trygghet. Om den avlidne på slutet var nyckfull som en konsekvens av exempelvis demens så kan ett testamente upprättas där det tydligt står att barnen ska stå lottlös. Det gäller alltså inte. En klar trygghet.
Rent krasst så kan man säga följande. Även om vår svenska arvsrätt är ganska tydlig så finns det gråzoner. Dessa kan i sin tur leda till missförstånd och öppna konflikter mellan familjemedlemmar och släkt. Därför så brukar professionell hjälp rekommenderas för att reda ut exakt vad som gäller. En kunnig jurist, specialiserad på arvsrätt, gör skillnad och kan fungera som en extern boutredningsman. Det gör processen mer friktionsfri.